Det finns två personer som gör att jag går upp på morgonen. Den ena är jag och den andra är du. Det finns så mycket som jag vill berätta för dig. Det finns så mycket som jag minns bara så att jag ska kunna berätta det för dig. Allt som jag tror att du vill veta om mig, det vill jag minnas.
Jag funderar mycket på dig och mig. Faktiskt väldigt mycket. Du är en väldigt stor del av mitt liv. Jag funderar mycket över hur vi kommer att bli. Hur det kommer att bli när det bara är du och jag. Tillsammans.
Det finns till och med saker som jag inte berättar för någon annan bara för att jag vill att du ska få höra dem först. Jag bokmärker de sakerna och stoppar in det längst in i mitt hjärta. Det är inte mina hemligheter, det är dina. Du kommer att få höra det som ingen fått höra förut.
Du kommer att vända ut och in på mig. Men bara för att jag vill det.
Jag vet att jag väntar på dig och bara dig, så kan du inte komma snart? Jag tror jag ser dig nästan överallt nu. Men när jag ser att det inte är du så mister jag dig igen. Det blir svårare och svårare att mista dig för varje gång.
Dagarna blir bara längre och längre, snart blir det nog till veckor. Efter det blir de till år.
Det gör väldigt ont just nu. För jag saknar dig mer än någon annan någon sin kommer att förstå. Hur ska det kunna veta hur mycket du betyder för mig? Du är ju min. Bara min.
Jag vet att jag väntar på dig och bara dig, så snälla kan du inte komma nu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar