Ytterligarge ett farväl.

Nu blev det tillslut så att jag flyttar från denna blogg till en ny blogg på metrobloggen. Jag tar farväl ännu en gång. Men så blir det ibland. Men ett farväl innebär ofta också ett välkomnande.

Så nu kan ni alltså hitta mig på:

http://www.metrobloggen.se/decemberfirst1989

Jag håller tummarna för att ni hittar dit och att jag kan hitta en liten kommentar från er där. I alla fall någon gång ibland.

Hej då då. Igen

Då kör vi

Nu sätter en ny vecka igång då. Måndagmorgon.

Halva världen sitter just nu och har måndagsångest, medan den andra halvan antagligen sitter och äter middag. De har å andra sidan söndags ångest, eller är de tisdag där?

Själv sitter jag och undrar över dagens outfit. Det är ju tydligen kallt i Sverige nu om man ska tro på metrologerna. Men ärligt, när hade de rätt senast?

Enögd och osminkad

Jaha, då var dagen som enögd över då. Jag har hela dagen, på min optikers order, gått omkring med en lapp för höger öga. Jag har lyckats hålla mig inne hela dagen, och ingen förutom min kära familj har fått sätt mig i detta tillstånd.

I morgon blir det andra bullar dock. Då måste jag ta mig till Globen helt själv, med lappen på. Jag känner på mig att jag kommer bli utsatt för en del stirrade tunnel- och tvärbaneåkare.

Önska mig lycka till!

Ps, nämnde jag hur svårt det är att använda ett tangentbord med bara ett öga? Jag har aldrig använt stavningskontrollen så flitigt.

Funderingar, del två

Sitter och undrar vart jag och min stackars blogg ska ta vägen. Jag har för tillfället tre bloggkonton. Ett här, ett hos blogg.se och ett på metrobloggen.se. Just nu skriver jag här, det är inte så att jag kör flera bloggar parallellt eller så.

Men hur ska jag göra nu då? Jag gillar blogspot.com, men de känns lite utanför den svenska markanden och eftersom jag skriver på svenska kan det ju vara smart att ha kontakt med just den marknaden... Dessutom finns det ingen statistik på den här tjänsten. Blogg.se tycker jag har ganska många brister när det kommer till att designa bloggen, bla. Men metrobloggen.se verkar bra, men jag fattar inte riktigt det får med att man får lön. Hur i helvete går det till liksom??

Så nu sitter jag här och velar. Help!!

Note to self:

Borsta inte tänderna när du är förkyld. Det går inte att andas då...

Ghaaah

Om män kan bete sig som om världen är på väg att gå under så fort de känner sig lite sjuka kan fan jag det också. Det finns ju till och med ett eget namn för det; mansförkylning.

Med andra ord; jag har drabbats av mansförkylnig. Nu sitter ni väl och undrar vad skillnaden på en mansförkylning och en vanlig förkyling är. Så här är det. Män kan drabbas av lite ont i halsen och genast måste de vara hemma från jobbet och dricka kykligsoppa i en vecka. Och så klagar de nånstopp.

Jag är alltså förkyld, men jag orkar inte ignorera det som jag normalt gör. Därför tänker jag nu deklarera att jag har drabbats av en mansförkylning. Jag ska, med undantag för ett par vändor ner till köket för att hämta mat, ligga i min säng och tycka synd om mig själv. Hela dagen.

Ytterligare en dag

Idag är det fint väder, vilket väl är bra.

Just nu lever och andas jag följande ord;

"Jag vill inte vänta Jag vill ha dig nu Jag vill ha din mjuka hand i min i mörkret sliter mig itu

Det bor en satan i mitt hjärta Det bor en djävul i mitt bröst, som aldrig slutar skrika Kom och ge den pojken tröst

Är jag ditt sista misstag? Är jag en man för vild och skör? Är det mörkt på havets botten? Är det mörkt där hjärtat dör? Är det för sent nu efter så många år? Jag blir äldre, men skräcken består Vill hem, måste skydda mig Därför drömmer jag ensam Därför älskar jag dig"

Från Martin Stenmarcks låt "Hem"

God morgon världen!

Gick upp 06.34 och ska snart traska i väg mot skolan som börjar 08.15.

Back to normal, so to speak....

Och så var det bara du...

Det finns två personer som gör att jag går upp på morgonen. Den ena är jag och den andra är du. Det finns så mycket som jag vill berätta för dig. Det finns så mycket som jag minns bara så att jag ska kunna berätta det för dig. Allt som jag tror att du vill veta om mig, det vill jag minnas.

Jag funderar mycket på dig och mig. Faktiskt väldigt mycket. Du är en väldigt stor del av mitt liv. Jag funderar mycket över hur vi kommer att bli. Hur det kommer att bli när det bara är du och jag. Tillsammans.

Det finns till och med saker som jag inte berättar för någon annan bara för att jag vill att du ska få höra dem först. Jag bokmärker de sakerna och stoppar in det längst in i mitt hjärta. Det är inte mina hemligheter, det är dina. Du kommer att få höra det som ingen fått höra förut.

Du kommer att vända ut och in på mig. Men bara för att jag vill det.

Jag vet att jag väntar på dig och bara dig, så kan du inte komma snart? Jag tror jag ser dig nästan överallt nu. Men när jag ser att det inte är du så mister jag dig igen. Det blir svårare och svårare att mista dig för varje gång.

Dagarna blir bara längre och längre, snart blir det nog till veckor. Efter det blir de till år.

Det gör väldigt ont just nu. För jag saknar dig mer än någon annan någon sin kommer att förstå. Hur ska det kunna veta hur mycket du betyder för mig? Du är ju min. Bara min.

Jag vet att jag väntar på dig och bara dig, så snälla kan du inte komma nu?

Första dagen...

... började med tre timmars hål timme. Och sen var det lektioner till kl 17.20.

Jag kommer och dö. I alla fall nästan. Eller jo, jag kommer helt klart att dö. Föreställ er följande;
35 timmars skolvecka. Tre fysik b lektioner, tre matte d lektioner, tre kemi b lektioner per vecka. Detta plus biologi b, samhällskunskap, religionskunskap, engelska c, måleri och filosofi. Och så toppar vi det med ett projektarbete a 100 poäng.

Japp, jag kommer att dö. Men inte snabbt, utan långsamt. Som svenska lärarinnan så fint uttryckte det; "Ni kommer att gå på era bara knän den här terminen...."

Blä

Jag skulle kunna skriva att det här är en sån dag då man vaknar med ett leende på läpparna.

Jag skulle kunna påstå att det är en sån där dag så det känns som att man har tagit en överdos av Prosac eller dansar på små vita moln.

Men jag skriver inte det, för så skulle jag ljuga er rakt upp i ansiktet.

Det här är på långa vägar, definitivt inte, överhuvudtaget inte en sådan dag.

Inlägget som säger allt och lite till

:(

Kattastrof

Jag har precis upptäckt att programmet Adobe Photoshop inte exicterar på den här datorn.

Kattastrof!!!

Månsen

Jag överlevde

Japp, jag klarade körlektionen utan att få några större men. Jag hittade inte tänninglåset och fick motorstopp en gång, men det var allt.

Go Morron

Nu ska den här tösen släpa sig iväg på sin första körlektion!

Fortsättning följer...

Ett besök hos optikern

"Titta på katten," säger optikern.

Jag tittar på katten medan optikern håller för än det ena än det andra ögat.

"Titta på lampan borta i hörnet," säger optikern. Jag tittar på lampan medan optikern håller för höger öga, vänster öga, höger öga osv. "Titta ordentligt på lampan nu..."

Det är lite svårt att titta på lampan när du viftar med saker framför ögonen på mig!

"Titta allt vad du kan på båten," säger optikern och för en pinne med en båt högst upp mot mitt ansikte.

Gör allt för att inte se i kors, med det är lite svårt när båten är två centimeter från näsroten.

"Titta ännumera på båten," säger optikern.

Jaha, vad i helvete tror du att jag tittar på då??

Tio minuter senare...

"Jag tror att du behöver nya glasögon efter som du har blivit mera närsynt," säger optikern. "Kom tillbaka nästa vecka så får vi ta reda på hur starka glas som behövs."

Okej, det där men nya glas viste jag redan innan jag kom hit...

Ses nästa vecka då.

Tack för hjälpen.

Dumma drömmar

Båda står i ett vitt rum. De står mitt emot varandra på armlängds avstånd. Hon ser på honom. Han ser på henne. Ingen säger något när de tar varandras händer. Beröringen utläser en smärta som rör sig upp för armen i vågor tills den exploderar i bröstet och magen.

Långsamt tar hon ett steg framåt och lägger sig i hans famn. Smärtan är så intensiv att tårar börjar rulla ner för hennes kinder. Hon lägger sina armar runt honom och han kramar henne ännu hårdare. Det känns som om hela han vibrerar av smärta, men han gör allt för att inte släppa taget.

Även om det gör så ont att hålla i varandra, håller de fast. För det gör fan så mycket ondare att stå ensam.

Lilla lillebror

Kan inte fatta att lillebror börjar gymnasiet idag...

Brorsan, det kommer att gå åt helvete. Men det gör inget, det blir alltid lite bättre andra dagen. Tillslut kanske det till och med blir perfekt!

Jag börjar känna mig gammal....

Go Natt!

Jag tänkte ju att jag skulle vända lite på dygnet nu efter som det faktiskt är skola på torsdag. Tror nog att det är dags att gå och lägga sig nu med andra ord...

Beroende

Jag har kommit fram till att jag är beroende av ett par saker. Sjukligt beroende.

• Saved - I'm hooked. Jag ÄLSKAR serien, och Tom Everett Scott (spelar Whyatt Cole) är otroligt snygg!
• Youtoube - Jag vet inte varför, men på senaste tiden har jag kollat upp det ena filmkippet efter det andra, kollat in musikvideor och tittat på trejlers så att det inte är klokt.
• Ett liv i exil - Bloggen är helt enkelt fantastisk. Jag läser varje dag och kollar efter uppdateringar det första jag gör när jag sätter på datan.
• Bloggen och därför även den egna datorn - Vad ska jag säga?? Jag behöver helt enkelt blogga. Och tacka gudarna för att jag har en egen dator, men den kan jag blogga när jag vill!

Jag gillar den här låten, speciellt texten;

Jag erkänner

Jag har spenderat den senaste halvtimmen (ungefär) med att kommentera andras bloggar. I och med detta hoppas jag uppnå målet att flera ska läsa min blogg.

Just nu känner jag mig lite patetisk, men det kanske inte ska sägas högt??

Oh hello, how do you do?

Hm, farmor har amerika besök. Detta innebär att vi ska dit och äta middag. Och detta leder till hatt vi ska prata engelska. J I P P I E.

Tydligen är jag den som ska fungera som en levande ordbok. Allt eftersom jag är den ända som läser engelska just nu. Hm, dags att börja öva in ord som vuxna använder...

Kanske måste jag lära mig de engelska översättningara på; skatteskrapa, barnomsorg, pentionssparande och kontorsarbete.

Now I have to go practise my english, tank you very much!

Funderingar

Börjar undra om det var en bra ide att byta till blogger. Det verkar som om det är flest engelsmän och amerikaner som bloggar via denna tjänst, och nästan alla bloggar är på engelska.

Undrar om jag ska byta tillbaka till blogg.se.

Nu har vi hitt på nåt

Ni ska vi gå runt Långsjön jag och C. Vi kanske till och med ska bada fötterna.

Inget att göra

-Hitt på nåt..

-Nä, du får hitt på nåt...

Ibland är man bra smart....

Följande msnkonversation ägde rum för kanske fem minuter sedan;

Victoria säger:
Nu ringer jag J

...

Victoria säger:
Fast då måste man ju trycka på lur

C säger:
Va..lur? Skype eller vad?

Victoria säger:
Nä grön knapp så telefonen ringer...

Vad ska jag säga? Iband är det svårt att komma ihåg att det är den gröna knappen som gör att man kopplas...

Sitter i köket

Jag kände mig lite instängd där jag satt i mitt rum och bloggade. Så för att slippa den känslan tog jag min dator och gick det till köket i stället. Ibland är det väldigt trevligt att ha en bärbar dator.

En blå båt

Historien om den lilla kaninen

Igår när jag var på väg hem så upptäkte jag en liten gosedjurskanin som låg på marken. Till att börja med så tänkte jag bara gå förbi, men sedan ändrade jag mig. Jag tänkte på alla de gånger jag tappat bort min egen nalle. Så i ställer för att bara gå förbi så plockade jag upp den lilla kaninen och hängde den på närmsta stolpe. Där syntes den ordentligt.

Idag när jag gick förbi samma stolpe så hängde inte den lilla kaninen där mer. Jag hoppas att den kom hem till sin ägare. Jag undrar om barnet blev glad för att få tillbaka sin lilla kanin. Jag hoppas det, för i så fall gjorde jag någon glad idag.

Stillahavstid

Igår märkte jag att det var något fel på klockan som visade när jag publiserade inlägg. Efter lite undersökningar visade det sig att klockan av inställd på Stillahavstid + 12 timmar.

Inte så konstigt att klockan visade fel alltså. Men vad jag inte fattar är hur klockan från början hamnade på Stillahavstid av alla tider...

T minus 7 days

Idag är det bara sju dagar kvar tills det att skolan börjat. PÅ tosdag nästa vecka kommer jag att bli tvungen att inställa mig vid skolan kl 08.00 för uppropp.

Jag är nte helt säker på om jag ska skratta eller gråta.

Musikaler

För ett par dagar sedan så satt jag och kollade på en musikal. Greese närmare bestämt. Jag har säkert sätt filmen hundra gånger, men jag har aldrig kommit på hur fånigt det är med musikaler förut.

Föreställ dig följande;

Ett antal killar i den övre tonåren sitter i ett garage och ska laga en bil. De pratar om vilken skrothög bilen är, men killen som köpte bilen är väldigt positiv till hur de ska fixa till den. Efter en lite uppmuntran är alla killaran med på att de ska fixa bilen och så... bryter de ut i sång. Och sedan dansar de, sjunger och beter sig allmänt fjolligt tills det att bilen är lagad. Detta tar väl ungefär tre minuter efter som det är så lång en låt brukar vara.

Ja menar, det är ju precis så här man brukar göra när man fixar en bil!

Väldingt vackert

Det här är helt enkelt en väldigt vacker dans. Kolla speciellt in killen (som btw heter Travis och bara kom två i So you think you can dace sesong 2)!!!!

Med eller utan min mp3

Jag har alltid varit lite rädd för att springa med mp3 i skogen. Eller för den delen gå med mp3n i öronen när det är mörkt ute. Jag har alltid varit lite rädd för att bli överfallen. Och självklart har jag fått för mig att jag är mycket säkrare utan mp3, för då kan jag höra om det kommer någon.

Men i dag så insåg jag någonting. Nämligen att om en personen bestämer sig för att överfalla mig så gör han/hon nog det vare sig jag har mp3n i öronen eller inte. Så idag var jag ute och joggade med mp3!

Nytvättade jeans

behöver jag verkligen säga mer...?

Välkommen till min nya blogg!

Efter ganska mycket funderade bestämde jag mig för att skaffa en ny blogg. Jag ville bryta mönstret lite. Så jag bytte från blogg.se till blogger.com.

Ni som läst min tidigare blogg kommer kanske att märka visa skillnader. Jag hoppas i alla fall att ni kommer att göra det. (Från och med nu ska jag bla skriva med STORA bokstäver efter punkt, och överallt annars där det ska vara stora bokstäver.)

För er som funderar på blogg adressen kan jag bara säga följande; jag är född den första december 1989. Och varför valde jag att ha det på engelska? För att det lät mycket coolare helt enkelt...

Detta är alltså en blogg om the life and lies of mig och om allt som jag tänker på och tycker om.

Enjoy!